Om du nånsin kommer fram till Samarkand

Karlskoga 10 november 2011

”Jag vaknade vid att solen lyste på mig.
Genom fönstret, som stod öppet, kom en vind.
Sommarns ljus och dofter, alla kunde nå mig,
och i kudden fanns ett avtryck av din kind.

Och jag visste, i det ögonblick jag vaknat,
att för mig det hänt, det som vi talat om ibland.
Och jag önskar att du får allt som du saknat
om en gång du skulle nå ditt Samarkand.

Över ängen gick jag. Sommaren, den fanns så nära.
Allting levde – om än allt liv är blott ett lån.
Jag höll tillbaka mina rop på dig, min kära,
ty jag visste du var långt, långt härifrån.

Ja, jag grät i nätterna, så klara.
Ändock hoppas jag du når ditt drömda land
och att någon blir för dig vad jag ej kunde vara,
när en gång du når ditt eget Samarkand.

Om du nånsin kommer fram till Samarkand…”

Ingalill du fattas mig!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *