5 år senare

Jag tappade lusten att fortsätta min historia när Ingalill gick bort.
Nu drygt 5 år senare skall jag försöka fortsätta att skriva ner mina minnen igen.

Nu vid 72-års ålder är det oftare och oftare som gamla minnen dyker upp i skallen när jag skall somna om kvällarna, vad det nu kan bero på. Kanske är det så att när man är ensam så har man bara sina minnen att umgås med, när man inte har någon att prata med om kvällarna.

Jag har under mina golfrundor senaste åren träffat på några gamla barndomsvänner som också spelar golf. Jag kände absolut inte igen dem men de kom ihåg mitt namn och vi började prata om gamla minnen från 50-talet. Dessa pratstunder har också har fått mig att försöka skriva ner minnen från svunna tider.

Jag har också hittat en massa gamla kort på vinden som sätter igång mina tankar och funderingar på hur livet har varit och varför det blev som det blev.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 5 år senare

  1. Gun-Britt skriver:

    Till vännen Per-Anders
    Har suttit nu på eftermiddagen och läst om Ditt liv, och om livet som Du och Inga-Lill haft tillsammans. En intressant läsning om ett innehållsrikt liv med mycket glädje i, resor, utflykter, olika bostadsorter, arbete, samt när ni fick Suzanne och även mycket svåra stunder med Inga-Lills sjukdom och tiden efter hennes bortgång!

    Inga-Lill var för mig en verkligt fin vän, vi hade mycket trevliga stunder tillsammans
    och fantastiskt mycket trevliga diskussioner, vi kunder prata om allt. Vi kom varandra väldigt nära. Jag har saknat vännen Inga-Lill oerhört mycket, jag har aldrig haft en vän som jag känt så mycket för som Inga-Lill.
    Vi fyra; Inga-Lill , Du Per-Anders, Lars-Erik och jag , vi hade många trevliga träffar tillsamman, i Karlskoga och i Hunnebostrand, saknar även det!
    Du Per-Anders är ju fortsatt vår fina vän, en som dessutom är behjälplig och löser mina datorproblem. problem med min mobil mm, jag är så tacksam för all hjälp med dessa krångliga saker. Tusen tack Per-Anders!
    Vännen Gun-Britt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *