70-talet

På 70-talet forsatte utvecklingen med allt större stordatorsystem, s.k. IBM Mainframe. Operativsystemet hette MVS och var ett s.k. batchsystem, dvs man körde ett program i taget efter varandra. De flesta programmen kördes på nätterna för att man skulle få sina datalistor utskickade med internposten på förmiddagen.
På dagtid var maskinerna tillgängliga för oss programmerare för testkörningar.

Datalagringen som då skedde på magnetband utvecklades till direktaccesminnen  s.k. skivminnen. Detta skivminna kunde lagra 40 MB. Detta gav möjlighet till att utveckla system som arbetade mot dataskärmar och man fick resultaten presenterade på en bildskärm.
 
 

Så småningom kom nya operativsystem som TSO och CICS på stordatorerna, som var s.k. time sharing system, vilket innebar att flera program kunde köras samtidigt i datorn och man började använda terminaler (bildskärmar) för att mata in data. Programmen kördes inte samtidigt utan fortfarande efter varandra, men programmen tilldelades ett antal CPU-sekunder i taget.

Mindre företag började efterfråga databehandling och en ny generation datorer började lanseras, s.k. Minidatorer
Dessa datorer såg ut  som en eller två tvättmaskiner och använde skivminnen för lagring och bildskärmar för in- och utdata.

Jag började att arbeta med dessa minidatorer Digital PDP-8 och PDP-11, med datasystem som var direkt kopplade till produktionskedjan. Jag jobbade på på Volvo-Data med produktionsstyrningssystem, som styrde karossernas väg genom fabriken.
Detta är Digals minidator PDP-11/70
Den ersattes senare av VAX som blev ett ledande märke bland minidatorerna. 
Jag har även jobbat med minidatorerna Data-Point, IBM 8100 och  HP3000. 
 

Programspråket var FORTRAN som var lite enklare än COBOL och och hade kommandon för att direkt kommunicera med en operatör via en bildskärm. Det var s.k. realtidsprogrammering som direkt påverkade flödet av karosserna i fabriken.

Även minidatorerna utvecklades vidare och blev allt kraftfullare. De användes främst för online-system dvs system där man arbetade mot bildskärmar.

Genella applikationer började utvecklas, som t.ex. bokföringsprogram, lagerhantering, och MPS-system (Material och ProduktionsStyrning). När det nu fanns färdiga datasystem att köpa började de mindre företagen att använda minidatorer för sin administration och produktionsstyrning.

Även på stordatorerna började man att utveckla system som använda bildskärmar som in- och utdata. En IBM-terminal som var vanlig hette IBM 3270 som kopplades till stordatorn via ett koaxialkabelnät.

  
  
     

När man behövde starta om stordatorn var det viktigt att alla som arbetade vid bildskärmarna loggade ut och stängde av skärmen. IBM-teknikerna på Volvo utvecklade då ett system som kunde meddela sig med alla bildskärmarna och be alla programmerare att logga ut. Det var början till MEMO-systemet som var ett bland de första ”mail-programmen” som utvecklades i Sverige.
Många var skeptiska till att skicka meddelande till varandra via bildskärm, det fanns ju telefon och internpost.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *