80-talet

I början av 80-talet lanserades begreppet personlig databehandling på stordatorerna. Det blev allt vanligare att man använde bildskärmsterminaler. Det kunde röra sig om hundratals terminaler som var sammankopplade i stora koaxialkabel nät till en central IBM stordator.

Dataprogrammen  utvecklades till att bli mer användarvänliga och många nya program som operatörerna själva kunde styra såg dagens ljus, ordbehandling, kalkyleringsprogram etc.

Ordbehanling var det område som växte snabbast, och snart fanns det speciella ordbehandlingsmaskiner som ersatte de gamla elektriska skrivmaskinerna. Rank Xerox och IBM serie 80 var de som jag kom i kontakt med.

Persondatorns intåg

1981 lanserade IBM en helt ny typ av datorer ”IBM Personal Computer”. Det var en liten dator som bara kunde användas av 1 person i taget och som inte var hopkopplad med en mini- eller stordator.
Det var något helt nytt i datorvärlden, en helt fristående dator utan kopplingar, vad skulle man med den till….

Det var en liten låda med ett tangetbord och en liten bildskärm som stod på lådan. (Datormusen var ännu inte uppfunnen). Det fanns också en skrivare en s.k. matrisskrivare som matades med papper i löpande bana.
Den första modellan IBM PC hade 64-128 KB internminne och två diskettstationer som lagringsmedia. Operativsystemet (PC-DOS) och ett program låg på ena disketten (A:) och data lagrades på den andra disketten (B:).

1983 kom IBM PC XT med 10 MB (!) hårddisk och 256 MB minne.
Hårddisken fick beteckningen (C:) som än idag används som beteckning för hårddisk i PC-världen.
Vilken lycka att slippa mata in och ut disketter hela tiden.
10 MB var en otrolig stor lagringskapacitet, den skulle räcka många år trodde man, de första disketterna lagrade bara 360 KB och var 5,25″.

Efter bara 1 år kom IBM PC AT med 20 MB (!) på hårddisken och 1,2 MB på disketterna, fortfarande 5,25″. Minnet kunde byggas ut till hela 640 KB.
Samma år kom 3270 PC som var en persondator som även kunde användas som en terminal till stordatorsystemt. Båda världarna i samma dator, vilken lycka.

1984 kom den första bärbara (eller släpbara) datorn IBM Portable.
Den hade en 9 tums monokrom skärm och en eller två diskettstationer .

Persondatorerna behövde inte programmeras, då det fanns färdiga program för olika funktioner att köpa. De vanligaste programmen var ordbehandling MS Word 1.0 eller WordPerfect, kalkylprogram som VisiCalc,  Lotus 1-2-3 eller Microsoft Multiplan m.fl.

En annan stor datorleverantör Hewlett Packard (HP) var också tidigt ute med en persondator.
Deras modell HP 150 var en kompakt dator med 9″ skärm. Skärmen hade en pekfunktion, som med hjälp av fotoceller i kanterna hade 8 st ”funktionstangenter” genom att peka på bestämda punkter på skärmen.

Macintosh
1984 kom den första dator som hade ett grafiskt gränssnitt, till skillnad från MS-DOS som var kommandobaserat. Gränssnittet var s.k. WYSIWYG (What You See Is What You Get) som revolutionerade persondatoranvändandet. Det dröjde ända till 1990 innan detta grafiska gränssnitt slog igenom i PC-världen med Windows 3.0.

Lanseringsvideon av Macintosh blev en mycket känd och omtalad video som senare  har kultförklarats.

Apples Macintosh  128-512 KB minne, såg dagens ljus, som var en vidareutveckling av Lisa som den första modellen hette. Det blev en stor framgång bland Pensondatoranvändarna, medan PC-teknikerna fortfarande gillade PC-stuket med alla kryptiska kommandon. Man behövde ju inte vara tekniker för att använda en Macintosh, allt blev ju så himla enkelt. Datormusen såg dagens ljus och skärmen var bara 9″. Alla Macintoshmodeller hade SCSI-interface och en lokalt nätverk Apple-Talk.

1986 kom Macintosh Plus som hade hela 1 MB minne och den nya disketten 3.5″ som lagrade 800 MB. Man kunde koppla till en extern hårddisk som man klämde fast över processorn, en s.k. Hyperdrive. 1987 kom Macintosh SE som hade en hårddisk på 20 eller 40 MB inbyggd och en diskett på 1,44 MB. Det var den första macen med inbyggd fläkt, värmeutvecklingen i macarna var det största problemet. Operativsystemet Mac-OS var mycket stabilt då Apple inte släppte koden till 3-partsutvecklare, en systemkrasch var mycket ovanlig.

Macintosh fick  tack vare programvara som Adobe Pagemaker och Apples skrivare LaserWriter snabbt spridning inom det område som skulle komma att kallas desktop publishing. MacWord, MacDraw och MacPaint var annars de grafiska standardprogram som medföljde varje Macintosh.

I slutet på 80-talet kom Macintosh II som varuppbyggd som en PC med separat skärm och datorlåda. Desktop publishing området expanderade kraftigt med denna modell. Den hade 1 MB minne utbyggbart till 20 MB och hårdisk på 40-80 MB. Det fanns kortplatser som på en vanlig PC för att kunna bygga ut kapaciteten.
 
  
   
   

Det inbyggda nätverket AppleTalk kunde ansluta flera datorer och skrivare utan någon som helst installastionsrutin. Det var extremt enkelt och kunde kopplas ihop till mycket stora nätverk med en enkel förgrening och förlängningskablar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *