Datorlista

IBM Personal Computer, Model 5150 (1981)
Den 12:e augusti 1981 lanserade IBM den första pc:n, en milstolpe för datorindustrin.

Tekniskt sett var processorn det mest intressanta med IBM Personal Computer Model 5150. Intel 8088 var en kraftfull 16-bitarsprocessor, speciellt med tanke på att de flesta datorerna vid den tidpunkten använde sig av 8-bitarsprocessorer. Klockfrekvensen var 4,77 megahertz.

Datorn kunde köpas med ett par olika operativsystem, exempelvis det mycket populära CP/M, P-System och även ett nytt operativsystem som IBM kallade PC-DOS. Det sistnämnda blev senare även känt under namnet MS-DOS, och såldes då av tillverkaren Microsoft.

Inom 18 månader efter lanseringen utgjorde IBM:s pc navet i den pc-boom som inbegrep tillbehör, tredjepartsprogram, kloner, böcker och tidningar. Vissa av IBM:s senare datorer blev framgångsrika, vissa floppade. En sak har de dock gemensamt med majoriteten av dagens persondatorer – de har alla sitt ursprung i IBM Personal Computer, Model 5150.

Lanseringen av IBM PC i Sverige dröjde fram till mars 1983, 20 månader efter att datorn hade presenterats i USA.


Commodore 64 (1982)
1982 hette den dominerande hemdatorn Commodore 64. Många kallade dock datorn för Vic 64, eftersom den var efterföljare till den nästan lika framgångsrika Vic 20-modellen.
Arbetsminnet var 64 kilobyte och processorn var 6510 från Mos Technology.

En vanlig TV användes som skärm, och en liten kuriositet i sammanhanget är att processorn fanns i två olika versioner beroende på vilken typ av tv datorn skulle kopplas upp mot. Ntsc-versionen var på 1,02 megahertz, medan pal-versionen var på 0,99 megahertz. Datorn levererades till en början med en kassettbandspelare för att lagra och ladda program, men senare lanserades även en diskettstation för 5,25-tumsdisketter.

Datorn erbjöd ganska avancerade möjligheter att skapa både ljud och grafik. 16 färger och upp till åtta olika rörliga figurer samtidigt på skärmen är två intressanta specifikationer i sammanhanget. Ljudkretsen klarade tre kanaler och kunde skapa en för den tiden ganska avancerade ljudeffekter.
Commodore 64 tillverkades faktiskt ända fram till 1994 och såldes i totalt 17 miljoner exemplar. Det har gett den en plats i Guinness rekordbok som den bäst säljande datormodellen någonsin.

Den långa tillverkningstiden och stora försäljningsmängden gjorde att det totalt skapades cirka 10.000 olika kommersiella program till Commodore 64, allt från spel till nyttoprogram.


Apple Lisa (1983)
Apple Lisa har av många kallats för en prototyp-mac då den innehöll ett grafiskt användargränssnitt och dessutom var utrustad med en mus.

Datorn hade en 5 megahertz Motorola 68000-processor, 1 megabyte arbetsminne, och två 5,25-tums diskettstationer. Diskettstationerna var lite speciella då de var utrustade med två läs och skrivhuvuden – en på vardera sida av disketten. Det gjorde att enheterna exempelvis klarade att göra parallella sökningar på en diskett. En hårddisk på 5 megabyte erbjöds som tillbehör.

Lisas operativsystem erbjöd bland annat äkta multikörning där operativsystemet fördelar resurser efter prioritet mellan de program som är aktiva och virtuellt minne. Det var två funktioner som ansågs mycket avancerade i persondatorsammanhang vid den här tiden. Tyvärr blev datorn ganska långsam just på grund av det virtuella minnet.

Samtidigt som Apple Lisa innebar ett stort steg framåt på många sätt, blev datorn en stor flopp. Det höga priset, 75.000 kronor, var den största bidragande orsaken till det.


Compaq Portable (1983)
1983 lanserade ett vid den tidpunkten ganska okänt datorföretag vid namn Compaq den första 100 procent kompatibla IBM pc-klonen.

Eftersom Compaq hade åkt på en gigantisk rättstvist om företaget hade kopierat IBM:s pc-bios rakt av, så skapade man istället ett eget bios genom så kallad reverse engineering. Det här långt innan Phoenix och en rad andra företag gjorde kompatibla pc-bios till en massmarknad.

Compaq Portable beskrevs som bärbar, men med dagens mått mätt var den snarare släpbar. Den vägde nämligen 12,5 kilo.

Compaq Portable var stor som en symaskinslåda och innehöll en 4,77 megahertz Intel 8088-processor, 64 kilobyte arbetsminne (utbyggbart till 640 kilobyte), två 5,25-tums diskettstationer, en monokrom 9-tumsskärm som klarade cga-grafik (320×200 punkter med fyra nyanser av grått) och dessutom kunde visa 25 rader text med 80 tecken i varje rad.
Tangentbordet utgjorde även datorns lock, och hopfälld blev tangentbordets undersida datorns botten. På baksidan av datorn fanns även ett praktiskt handtag.


IBM PC XT 5160 (1983)
Efterföljaren till IBM:s första pc fick den officiella beteckningen PC XT 5160, även om datorn i folkmun bara kallades IBM PC XT. Datorn innehöll en 8088-processor på 4,77 megahertz, precis som föregångaren.

Det som dock skiljde PC XT-modellen allra mest från föregångaren var att den som standard var utrustad med en hårddisk på 10 megabyte. Det var den första persondatorn med hårddisk som fick genomslag på marknaden.

PC XT kunde utrustas med upp till 640 kilobyte internminne och hade en diskettstation som lagrade 360 kilobyte per diskett.


IBM Personal Computer/AT Model 5170 (1984)
Tre år efter att IBM levererade den första pc:n dök PC/AT-modellen upp. At stod för Advanced Technology, och datorn var en utveckling av originalkonstruktionen. PC/AT var den första datorn som använde sig av Intels 80286-processor (till en början på 6, och senare på 8 megahertz). Den innehöll en hårddisk på 20 megabyte som var snabbare och dubblade kapaciteten jämfört med hårddisken i IBM PC/XT. PC/AT kunde använda både 8- och 16-bitars expansionskort.

Samtidigt med datorn lanserades Dos 3.0, som bland annat kunde använda 5,25-tumsdisketter som lagrade 1,2 megabyte.
PC/AT hade ett tangentbord med en separat numerisk del och piltangenter. Samma utformning gäller än idag.

Även grafik var ganska avancerad. Datorn kunde levereras med endera av två grafikkort: EGA (Enhanced Graphics Adapter) eller PGC (Professional Graphics Controller). EGA visade med 640×350 bildpunkter med 16 färger. Den dyrare PGC klarade 256 färger.


Apple Macintosh Plus (1986)
Apple lanserade den första Macintoshdatorn 1984, även om den var revolutionerande på många sätt hade den många brister. Det största problemet var att arbetsminnet var för litet. 128 kilobyte gjorde datorn i princip helt oanvändbar. Av den anledningen var lanseringen av Macintosh Plus 1986 ett riktigt lyckokast.

Den nya Macintoshmodellen använde sig av en likadan Motorola 68000-processor, men innehöll hela en megabyte arbetsminne som kunde uppgraderas till fyra megabyte.

Macintosh Plus fungerade dessutom ihop med de nya dubbelsidiga 800 kilobyte-disketterna och hade en scsi-port som bland annat kunde användas för snabb uppkoppling mot en extern hårddisk.

Apple tillverkade Macintosh Plus ända till 1990. Det är den mest långlivade Macintosh-modellen någonsin.


Compaq Deskpro 386 (1986)
Under de första åren av IBM PC-eran leddes utvecklingen av IBM. Trenden bröts i samband med att Intel lanserade sin första 32-bitarsprocessor, 80386. Compaq var nämligen först med att erbjuda en dator med den nya processorn.
Compaq Deskpro 386 hade en 32-bitars buss och en processor klockad till på 16 megahertz.

1986 var det inte självklart att en efterföljare skulle klara att köra program gjorda för tidigare generationers datorer. IBM RT, vilken använde en risc-processor kunde exempelvis inte köra program för original-pc:n. Kompatibiliteten med Dos, Windows, Lotus 1-2-3 och andra program blev ett viktigt försäljningsargument för Deskpro 386. Datorns höga prestanda bidrog naturligtvis också till framgången.


Toshiba T1000 (1987)
Toshibas otroligt populära modell T1000 var den första riktigt bärbara dos-baserade datorn. Datorn hade måtten 30,5×27,9×5,1 centimeter och vägde 2,9 kilo.

Det var i allra högsta grad en låg vikt jämfört med den tidens släpbara datorer i resväskestorlek. Det gjorde dessutom Toshiba T1000 hela 1,6 kilo lättare än den närmaste konkurrenten vid den tiden: Datavue Spark. Intressant i sammanhanget var också att T1000 var billigare än de flesta bärbara datorerna på den tiden.

Datorn innehöll ett tangentbord med 82 tangenter, en 3,5-tums diskettstation som klarade 720 kilobytedisketter, 512 kilobyte arbetsminne, och ett internt modem. Dessutom hade den Ms-dos 2.11 lagrat i ett rom-minne. Det eliminerade behovet av två diskettstationer, vilket flera av konkurrenterna hade. Det gjorde det samtidigt omöjligt att köra vissa program som krävde två disketter i datorn.


Hewlett-Packard 100LX (1993)
Hp:s 100LX var inte den första bärbara datorn med pocket-pc-ambitioner. Däremot var det den första bärbara datorn som både levde upp till kravet på litet format och pc-kompatibilitet. Datorn var inte mycket större än en plånbok (16×8,5×2,5 centimeter)

HP lyckades klämma in massor av funktioner i 100LX. Bland annat var datorn utrustad med ett qwerty-tangentbord med en separat numerisk del!

Operativsystem och kalkylprogrammet 1-2-3 var lagrat i ett fast läsminne i datorn. Skärmen kunde återge fyra nyanser av grått och visade 80 x 25 tecken. Det bästa av allt var dock att datorn körde dos 5.0, vilket innebar att den var kompatibel med tusentals program.


Ericsson Portable PC, EPPC (1985)
Även svenska Ericsson har varit inne i pc-svängen ett par omgångar. 1985 lanserades Ericsson Portable PC, eller EPPC som den också kallades, och även om det stod Ericsson på datorn var den faktiskt tillverkad av Panasonic i Japan.

Det handlade om en drygt 8 kilo tung klump utrustad med en monokrom plasmaskärm som kunde visa 80 x 25 tecken eller grafik i upplösningen 640 x 400. Det handlade om en pc-klon som innehöll en Intel 8088-processor på 4,77 megahertz, 256 kilobyte arbetsminne (utbyggbart till 512 kilobyte), och en diskettstation som klarade 360 kilobytes 5,25-tums-disketter.

Någon hårddisk erbjöds dock inte i den första modellen av EPPC. Senare tog Ericsson fram en lösning med en hårddisklåda som placerades under datorn.
Däremot hade Ericsson Portable PC något så ovanligt som en inbyggd termisk skrivare, och ett inbyggt modem kunde också köpas till som extra tillval.

Datorn hade dessutom en bottenplatta som bland annat innehöll ett nätverkskort.

Strömförsörjningen till datorn sköttes via det inbyggda nätaggregatet, men batteridrift var inte att tänka på. Ericsson Portable PC saknade nämligen batteri..


Plats 18. Apple Powerbook 100 (1991)
Apple Powerbook 100 erbjöd två funktioner som raskt kopierades av konkurrenterna i pc-lägret.

För det första placerade Apple datorns tangentbord längst upp mot skärmen, för att på så sätt frigöra plats för ett behagligt handledsstöd. För det andra placerade man en stor styrkula precis i mitten av det nyss nämnda området. Dåtidens bärbara

Windowsdatorer var på sin höjd utrustade med en styrkula som klämdes fast på tangentbordets höger- eller vänstersida.

Apple Powerbook dockningsbar


 Apple Macintosh SE

Macintosh SE var ersättaren till Macintosh Plus och hade inbyggd hårddisk på 20 eller 30 MB.

Skärmen var fortfarande 9 tum och den hade handtag för att kunna vara vad man kallade släpbar.


Apple Macintosh LC

Marknaden började efterfråga större skärmar och Apple svarade med Macintosh LC som var en mycket liten och tunn dator med separat skärm på 12 tum.

Macintosh LC kom sedan i flera modeller  LCII, LCIII och LCIV med starkare processor och större hårddiskar.

Detta var också Apples första dator med färgskärm.


Apple PowerMac med risc-processor (1994)

1994 lanserade Apple sin första PowerMac. Det var första persondatorn med s.k. Risc-processor som var betydligt snabbar än dåvarnade Intel-processorer.

PowerMac hade kortplatser som en vanlig PC och kunde byggas ut bl.a. med ett PC-kort vilket gjorde powermacen till en tvådatorlösning i samma låda. Med ett enkelt kortkommando växlade men mellan Mac-läge och PC-läge med Windows som vilken vanlig PC som helst.
Skärmen hade inbyggda stereohögtalare. Den hade också en inbyggd CD-läsare och var en kraftfull dator för desktop publishing.

Powermacen kom senare i många nya versioner med allt starkare processorer och hårddiskar.


Plats 30. IBM PS/2 Series (1987)
IBM:s PS/2-datorer var helt mjukvarukompatibla med tidigare pc-modeller, men det fanns en annan stor skillnad.

PS/2-datorerna hade nya kontakter för interna expansionskort. Kontakten kallades Micro Channel och var inkompatibel med de tusentals AT-instickskort som tillverkats under de första sex åren av pc-eran. Den inkompatibiliteten gjorde att stora delar av branschen och därmed många potentiella köpare gav PS/2 kalla handen.

Listan över nya lösningar som introducerades med IBM PS/2-serien är ändå värd att ta upp. De var utrustade med ett plug-and-play-bios och de introducerade PS/2-kontakten för anslutning av tangentbord och mus. Den kontakten används än idag i många datorer. PS/2 var även starten för grafikstandarden vga och vga-kontakten. Den används fortfarande som standardkontakt för många bildskärmar, även om dvi har börjat ta över.

PS/2-datorerna var ganska dyra. Samtidigt höll IBM:s tuffa licenskrav klontillverkarna borta, vilket också bidrog till att PS/2-arkitekturen aldrig blev någon ny standard.


Hewlett-Packard Omnibook 300 (1993)
Hewlett-Packard Omnibook 300 var inte bara en av de första riktigt små bärbara datorerna. Datorn vägde enbart 1,3 kilo, och innehöll Windows 3.1, Excel 4.0, Word 2.0, och Ms-Dos 5.0 som alla lagrades i ett fast läsminne. Det gjorde att datorn startade blixtsnabbt. Användardata lagrades antingen på en 40 megabytes hårddisk eller ett 10 megabytes flashminne, som anslöts via pc card-porten.

Datorns mus var en historia för sig. Den var inbyggd i datorn och med en knapptryckning kunde den hoppa ut ur ett litet utrymme på högersidan. Musen satt ihop med datorn via en tunn plastled och man slapp på det sättet den irriterande mussladden. Tyvärr var musen i minsta laget och ganska krånglig att använda.

Omnibook 300 blev känd för sin långa batterilivslängd. Vi talar om upp till otroliga nio timmar för modellen med flashminnet. Datorn kunde till och med drivas på vanliga AA-batterier om det knep, även det var och är unikt för en dator utrustad med ett fullstort tangentbord.


IBM ThinkPad 701C (1995)
IBM Thinkpad 701C har gått till historien för dess innovativa tangentbord. Datorn fick ganska snabbt smeknamnet butterfly (fjäril) eftersom tangentbordet via en snillrik konstruktion gled ut från sidorna av den bärbara datorn. Tangentbordet var alltså bredare än datorn.

IBM Thinkpad 701C är av den anledning fortfarande den enda riktigt kompakta bärbara datorn som har erbjudit ett fullstort tangentbord. Konstruktionen var dock inte vidare stabil och gick lätt sönder. Varken IBM eller någon annan har försökt sig på en liknande konstruktion någon mer gång


Apple Imac, (1997)
Apple lanserade den första generationen Imac 1997. Imac var tillbaka till ursprungsdesignen med allt i ett för det allt snabbare växande hemdatormarknaden.

Efterföljaren från 2002 skilde sig från första generationen på en rad punkter. Framförallt handlade det om en betydligt mer innovativ dator, och då inte minst inom området design.

Den kupolformade foten och den platta bildskärmen som nästan gav intryck av att sväva fritt i luften gjorde datorn helt unik. Formen var inte bara cool, den sparade även plats och erbjöd nästintill obegränsade möjligheter att ställa in skärmen.

Sedan slutet på 90-talet blev de uteslutande Windows-maskiner då jag slutade som försäljare och jobbade som konsult.

På jobbet blev det olika varianter av windows-datorer mest bärbart HP och Toshiba.

Min första hem-PC blev en stationär Dell-dimension 590 med windows XP.

När jag slutade 2004 på WM-data började jag köpa DELL datorer då jag fick mycket kontakt med Dell under min tid på SCB i Örebro.

Dell Inspiron 6000 med Vindows Vista
Dell XPS 15 Windows 7
Dell Inspiron 15x Windows 8 och sedemera Windows 10


         

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *