60-talet

Jag började min databana  efter gymnasiet 1964 (begreppet IT var ännu inte uppfunnet).

Yrket kallades programmerare och man skrev ner kod blanketter, som sedan stansades in på hålkort.
Ett program kunde bestå av tusentals kort. Programspråket hette 7070-autokoder resp 1401-SPS (Symbolic Programming System). Det tog 2-3 dagar att göra en test av de man kodat, man skrev ner koden på blanketter som skickades med internpost till en stansavdelning. Därifrån skickads korten till dataoperatörerna som matade in korten i 1401. Efter bearbetningen i 7070 skrevs resultaten ut på en lista i 1401, som man fick tillbaka via interposten.

Datamaskinerna hette IBM 1401 och IBM 7070, så här såg de ut.

Den lilla maskinen 1401 med 8 K internminne var bara en maskin för att mata in data (via hålkort) till 7070 och skriva ut data på pyjamaspapper från 7070. Kommunikationen mellan maskinerna skedde via ett s.k. magnetband.

Bild på en 7070 med ett antal olika magnetsbandsstationer.  Internminnet var på 10.000 ord som det hette och kunde lagra ca 50 kb. 7070-maskinen tog upp ett antal kubikmeter i ett luftkonditionerat rum.

En typisk installation kunde betinga ett pris på $ 17.000 i månaden, alla maskiner hyrdes av IBM.
Dataopertörerna var många och gick klädda i vita rockar, och jobbade i skift.

IBM System 360 (och senare System 370) blev det vanligaste stordatorsystemet i slutet på 60-talet. Med system S360 kom även programeringsspråket COBOL som blev det ledandet programmeringsspråket i många år. Här introducerades kommandon som If.. Then.. Else..  och GoTo som var en revolution för progamerare på den tiden.

Man kunde sätta namn på de olika fälten (namn, avdelning, lön etc) och använda många ”klarspråkskommandon” för att flytta och manipulera data i de olika fälten.

Fortfarande var databehandlingen, eller ADB (Automatisk DataBehandling) som det hette, ett verktyg för storföretag som hade resurser att skaffa sig stordatorer. De system som det utvecklades datarutiner för var materialhantering, produktionsplanering, personalhantering och liknande stora företagssystem.
Indata var blanketter (som stansades på hålkort och hålremsa) och utdata var stora listor på liggande A4 (pyjamaspapper) i olika sorteringsordningar och summeringsnivåer.
Om man hade gjort ett programmeringsfel gjorde datorn HALT och skrev ut hela innehållet i minnet (en s.k. DUMP) på papper, ca 1-2 cm pappersbunt på liggande A4.

Ordet dator var  inte uppfunnet på den tiden. Jag kommer ihåg att en datatidning hade en omröstning om ett nytt ord för datamaskin eller computer som de vanligen kallades. De två toppförslagen var Datamat och Dator. Jag har för mig att Datamat vann omröstningen men Dator blev ju ändå den vedertagna termen, som används fortfarande.

En kommentar till 60-talet

  1. Suzannes skriver:

    Det var helt andra tider då. Ser fram mot när du kommer till 70-och 80 talet 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *